Islands största fiskeriför­etag Samherji använde några konton i norska storbanken DNB NOR för att betala ut närmare 650 milj­oner norska kronor till sjömän som jobbade på deras trålare i flera länder i Västa­frika. Bankkon­tot tillhörde bolaget Cape Cod FS i Mars­hal­löarna, ett land som har stått på EUs svarta lista över värld­ens skattepara­dis. Utbetaln­ingarna pågick mellan 2011 och 2018. Då stängde DNB NOR konton på grund av ris­ken för penn­ing­tvätt. Banken hade inga upp­gifter om vem som ägde Cape Cod.

Pengarna som Samherji använde för att betala ut löner kom bland annat från vin­sterna av fisket av tagg­makrill i Namibia. Det fisket blev möjligt genom kvoter som Samherji fick genom att betala mutor till politi­ker och tjän­stemän i Namibia från 2012 och till åtmin­stone fram till 2018. Utbetaln­ingarna av mutor kan har fortsatt sedan dess. Upp­gifterna fram­kommer i doku­ment som den isländska tid­skriften Stundin publicerar i sam­ar­bete vis­sel­blås­ar­sa­jten Wikileaks, det isländska nyhets-programmet Kveikur som visas i rikskana­len RÚV, och det qatarska nyhets­bolaget Al-Jazira.

3,5 miljoner dollar i mutor till Dubai genom DNB NOR

Samti­digt som fiske­bolaget använde Cape Cod m ellan 2011 och 2018 betalade  Samherji – bland annat genom bolag i Namibia och Cypern – ut omkring 10 milj­oner dollar i mutor till politi­ker och tjän­stemän i Namibia för att få tillgång till tagg­makril­kvotor i Namibia. Bland de per­soner som muta­des finns exempel­vis den nuvar­ande justitiem­ini­stern och förre detta riksåklagaren Sacky Shangala, James Hatuikulipi, som är styrel­sel­edamot i det statliga bolaget Fishcor som utfärdar fiskekvoter för tagg­makrill i Namibia, och Tamson ”Fitty” Hatuikulipi, som är fiskem­ini­stern Bernhard Esaus svär­son.

Bland annat har 3,5 milj­oner dollar över­förts till James Hatukulipis bolag Tunda­valla Invest­ments i Dubai. Betaln­ingarna har gjorts från Sam­herjis bolag på Cypern, Esja Seafood, och dess bankkonto i DNB NOR. Mutor har också betalats ut till konton i Namibia från konton i DNB NOR. Även dessa konton i den norska banken tillhörde Esja Seafood.

Mutor till tjän­stemän och politi­ker är olagliga i Namibia och också på Island såväl som i Sverige. Att muta politi­ker och tjän­stemän i andra länder är också brottsligt i både Sverige och Island.

Samhällsproblemet penningtvätt

Samherji har alltså flyttat närmare 650 milj­oner norska kronor genom att använda sig av sina egna dott­er­bolag, bankkonton i DNB NOR och bolag i skattepara­dis och även om detta inte kan def­ini­eras som penn­ing­tvätt då tyckte DNB NOR att transaktionerna var olämpliga för att banken visse inte vem ägde bolaget Cape Cod. Detta kan leda till penn­ing­tvätt.

Syftet med penn­ing­tvätt är att få in pengar som kommer från brottslig verk­sam­het – som för­säljn­ing av nar­kotika eller mutor – in i det ”vanliga ekonomiska systemet”. Det säger Ólafur Hauksson, åklagare i Reykja­vík.

– Penn­ing­tvätt är ett stort sam­häll­sproblem efter­som sådana brott skapar möjlig­het för krimin­ella att använda pengar som de inte har laglig rätt till. Det här ger den krimin­ella anledn­ing att fortsätta med de lag­brott som pengarna kommer ifrån.

Vis­sel­blåsaren i fal­letJóhannes Stef­áns­son är vis­sel­blåsaren i Namibi­afalle. Han säger att Samherji tvekar inte att muta för att tjäna pengar.

Mynd: Davíð Þór

Tvekar inte att muta för att tjäna pengar

Jóhannes Stef­áns­son är tidig­are chef för Sam­herjis verk­sam­het i Namibia. Han är nu vis­sel­blåsare om bola­gets ager­ande i Namibia och andra länder. Han säger att mutor är en del av Sam­herjis affärs­metoder:

– Samherji gör vad som helst för att få tillgång till andra länd­ers nat­urresur­ser. Bolaget lju­ger och lovar saker som det aldrig upp­fyller med syftet att tjäna så mycket som möjligt på dessa resur­ser. Samherji tvekar inte att muta och bryta mot lagen för att ta så mycket som möjligt av vin­sterna direkt från länd­erna och bolaget ger inget tillbaka och lämnar inget gott efter sig – bara pengar i korr­upta indi­viders fickor.

Jóhannes Stef­áns­son jobbade åt Samherji i Namibia mellan 2011 och 2016. Ofta var det han själv som betalade ut mutorna. Men han hävdar att allt han gjorde hade väl­signats av Þor­steinn Már Bald­vins­son, Sam­herjis vd.

Upp­gifterna om Samherji är ännu ett exempel på hur nor­diska banker har möjligt­vis använts för att göra tvek­samma tansaktioner och möjligt­vis tvätta pengar de senaste åren. Under 2018 och 2019 fram­kom det att Danske Bank och Swedbank blivit utnytt­jade för att tvätta pengar från Ryssland. Skandal­erna blev mycket omdiskuterade och De fick också stora efter­verkn­ingar. Swedbanks vd, Birgitte Bonnesen, fick till exempel lämna sin post och Sveriges f.d. statsmini­ster Göran Persson utsågs till exempel till ny styrel­se­or­dförande i Swedbank med upp­draget att städa upp efter skanda­len i banken.

Ingen skyldighet att uppge ägaren

Skattepara­di­set Mars­hal­löarna har länge varit känt för att erbjuda investerare och affärsmän hög sekret­ess. Till exempel behövde de investerare som bildade bolag där inte uppge den verkliga ägaren, den så kallade nytt­j­and­erättsäg­aren (beneficial owner). Det här fram­kommer i doku­ment från bolaget Rivkin som hjälpte investerare att bilda bolag i skattepara­di­set. Doku­menten är från 2011, året efter att Cape Cod grunda­des på Mars­hal­löarna.

Enligt Rivkins upp­gifter behövde utländska parter som grundade bolag i skattepara­di­set inte betala några skatter på sin verk­sam­het där. Inte heller var de skyldiga att skicka in års­redovisn­ingar. Någon tran­sparens går det knapp­ast att tala om på Mars­hal­löarna.

Just på grund av sekret­es­sen fanns Mars­hal­löarna länge med på EU:s svarta lista över skattepara­dis i världen. I okt­o­ber i år beslutade EU att stryka Mars­hal­löarna från listan. EU började publicera listan 2017 som en del av kampen mot penn­ing­tvätt och org­an­iserad brottslig­het. Samma år använde Samherji fortfar­ande Cape Cod genom DNB NOR.

En av anledn­ingarna till att Mars­hal­löarna inte län­gre är med på svarta listan är att öri­ket de senaste åren har tagit flera steg mot ökad tran­sparens. I novem­ber förra året inför­des bland annat nya regler för offentliga upp­gifter om nytt­j­and­erättsäg­are av skal­bolag. Alla bolagsäg­are på Mars­hal­löarna måste nu upp­ges i myndig­het­ernas reg­ister. Det betyder att Cape Cods verkliga ägare – som alltså kan vara själva Samherji – måste upp­ges.

Enligt bolags­verket på Mars­hal­löarna är Cape Cod fortfar­ande ett aktivt bolag. Och det har alltså varit aktivt sedan hösten 2010, några månader innan bolaget öppnade sina bankkonton i DNB NOR.

Minns inte bolagetBrynjar Þórsson minns inte bolaget Cape Cod FS.

"Men jag minns från vilka bankkonton det var"

Finansdirektören minns inte Cape Cod FS

Samherji öppnade tre bankkonton i DNB NOR som tillhörde bolaget från Mars­hal­löarna 2010 och 2011. Anmärkn­ings­värt är att banken, enligt doku­ment som medi­erna har tillgång till, aldrig visste exact vem som ägde det bolag som stod bakom kont­ona. Brynjar Þórsson, fin­ansdi­rektör i Sam­herjis dott­er­bolag på Kan­ari­eöarna som hette Katla Seafood, var en av tre per­soner som hade rätt att styra kont­ona. Det visar doku­ment från DNB NOR som han undertecknade 2010 när kont­ona öppna­des i banken. De två andra arbetade för ett cypriotiskt bolag som erbjuder kapital­för­valtn­ing. I doku­menten fram­går att Cape Cod var skatt­skyldigt på Mars­hal­löarna.

Brynjar Þórsson, som jobbade hos Katla Seafood tills års­skiftet 2015-2016, säger i ett sam­tal med Stundin att han inte minns bolaget Cape Cod FS även om att han bland annat gjorde många betaln­ingar från bola­gets konton. 

-Jag jobbade med att över­föra pengar och betala ut lönen till dem som jobbade på trålarna. Det nekar jag inte. Men jag minns från vilka bankkonton det var, säger Brynjar

Den förre detta fin­ansdi­rektören kan där­för inte svara på frågan vem egent­ligen ägde Cape Cod FS. 

Utan uppgifter om ägare 

DNB NOR visste alltså inte vil­ken den verkliga kunden var – i det här fal­let Cape Cods ägare – men til­lät ändå bolaget att ta emot över­för­ingar, bland annat från Sam­herjis bolag i Namibia, och att betala ut löner till de sjömän som jobbade åt bolaget i Maurit­anien och Namibia.

I fal­let Cape Cod gjor­des drygt 13 000 över­för­ingar till och från bola­gets konton. Nästan 650 milj­oner norska kronor flytta­des på detta sätt via kont­ona.

Fem år efter att bolaget från Mars­hal­löarna öppnade konton hos DNB NOR skickades upp­gifter in om Cape Cods påstådda ägare. Enligt dessa upp­gifter ägdes Cape Cod av JPC Ship Mana­gement, ett bem­ann­ings­bolag som ägs av tre tyskar och är reg­istrerat på Cypern. Detta bolag hade ett avtal med Samherji om att ordna arbet­are till fiskejättens fiskeflotta i Afrika. Sam­herjis sjömän kom fram­för allt från Baltikum och Ukraina. I mejl och andra doku­ment kalla­des de ”ryssar” av Sam­herjis ledn­ing.

Samherji betalade JPC varje månad 11 dollar för varje ”ryss” som bem­ann­ings­bolaget ordnade. Betaln­ingarna gjor­des till ett bankkonto i Singa­pore.

Men JPC Ship Mana­gement ägde inte Cape Cod – trots att DNB NOR 2015 fick information om att så skulle vara fal­let. Pengarna som över­för­des till Cape Cods bankkonto kom från Samherji – och bland annat från det cypriotiska dott­er­bolaget Esja Seafood. Mellan 2010 och 2018 gjor­des 324 transaktioner från Esja Seafood till Cape Cod. Andra över­för­ingar kom från Esja Fishing i Namibia, ett annat av Sam­herjis bolag. De pengar som gick från Cape Cods konton användes för att betala ut lön till dem som jobbade på Sam­herjis trålare i bland annat Namibia, Mauret­anien och Marocko.

Sam­herjis hemlig­heterSamherji har för­sökt över­tyga om att bolaget har ,,inget att dölja" men har ändå dolt mutorna i Namibia från 2012.

Ingen nyttjanderättsägare av Cape Cod

Våren 2018 började DNB NOR und­er­söka Cape Cod. Ini­ti­ati­vet kom efter att amerikanska Bank of New York Mellon stoppat en över­för­ing från Cape Cod. DNB NOR beslutade då att stänga Cape Cods konton. Redan under sommaren 2017 hade DNB NOR gjort en så kallad KYC-granskning av bolaget. KYC står för know your client. Syftet med en sådan granskning är att ta reda på vem den egentliga kunden är eller vem som är nytt­j­and­erättsäg­are (beneficial owner) till ett bankkonto. DNB NOR kunde inte bekräfta några upp­gifter om ägandet av Cape Cod – men valde ändå att inte agera. Det fram­går i en riskana­lys som banken gjorde och som till slut ledde till att Cape Cods konton stäng­des:

”En KYC-granskning gjor­des av kli­enten 2017 och slutsat­sen var att kundrelationen innebar hög risk på grund av transaktioner till Ryssland och Ukraina. Men DNB NOR gjorde inget åt saken.” 

Bolaget ”inte längre under Samherji”

Men i mer än sju år pågick transaktionena som stred mot regler om hur man bekämpar möjlig penn­ing­tvätt. Och det finns alltså mycket som tyder på att den både var känd och väl­signad av vd:n Þor­steinn Már Bald­vins­son. Samti­digt blundade DNB NOR länge för en rad varn­ings­signaler gällande ägandet av skattepara­d­is­bolaget Cape Cod även om banken verkade tänka att Samherji ägde eller styrde bolaget.  

Det fram­går i doku­ment från DNB NOR där det sägs att bolaget inte län­gre är en del av Samherji: ”Inte län­gre under Samherji. Tre pri­vat­per­soner högst upp i ägarstrukt­uren.”
DNB NOR visste alltså inte vem som faktiskt stod bakom Cape Cod men anade att det faktisk var Samherji utan att få detta bekräftad. Ändå valde banken att behålla bolaget som kund. Det visar bland annat mejl som skickades mellan en av bankens anställda och en anställd på JPC Ship Mana­gement, det bolag som 2015 hade upp­gi­vits som ägare till Cape Cod. Men JPC kunde inte bevisa ägandet efter­som bolaget inte hade några inn­ehavaraktier som visade de faktiska ägar­för­hålland­ena.

”Vi kan bekräfta att Cape Cod inte ger ut några inn­ehavaraktier”, skrev en av JPC:s anställda 2017 i ett mejl till DNB NOR. Om detta skrev banken i en riskana­lys: ”Kunden säger att den inte ger ut inn­ehavaraktier men på grund av liten känn­edom om kunden värderar banken den till risk­värder­ing 2A [en kund som innebär hög risk].”

Den 22 maj 2018 sade DNB NOR till sist upp relationen med Cape Cod. Den hade då varat i sju och ett halvt år och närmare 650 milj­oner norska kronor hade över­förts till och från bola­gets konton i banken. Pengarna kom bland annat från verk­sam­het i Namibia som basera­des på mutor till korr­upta tjän­stemän och politi­ker.

Ännu ett exempel Hur Samherji använde DNB NOR är ännu ett exempel om brister i arbetet mot penn­ing­tvätt inom nor­diska banker. Rune Bjerke är DNB NORS vd.

Banken kritiserad för arbetet mot penningtvätt

DNB NOR har fått kritik för brister i arbetet mot penn­ing­tvätt och fin­ansi­er­ing av ter­r­or­brott. Fin­an­stil­sy­net, den norska finansinspektionen, har bland annat krit­iserat banken för att inte ha haft bättre kontroll på sina kunder. I ett brev till DNB NOR i fjol skrev Fin­an­stil­sy­net att banken verkade ha för­bättrat sin övervakn­ing av mis­stänkt penn­ing­tvätt. Upp­gifterna om hur Samherji under många år använde DNB NOR för att över­föra pengar till ett bolag i skattepara­di­set Mars­hal­löarna verkar bara vara ett i raden av exempel på bristerna i bankens övervakn­ing av penn­ing­tvätt. 

Det mest kända fal­let av penn­ing­tvätt inom nor­diska banker de senaste åren är Danske Bank – genom fili­aler i Baltikum – och de svenska bankerna Swedbank och Nordea. Svenska medier har publicerat flera avslöj­anden om just dessa två storbanker.

Förra året anmälde svenska banker 19 300 fall av mis­stänkt penn­ing­tvätt till Finansinspektionen. Siffran visar att problemet är stort. Och det är mer än dubbelt så många fall som anmäldes 2015. Skälet till ökn­ingen är sann­olikt inte bara att penn­ing­tvätt kan ha blivit vanlig­are – utan de svenska bankerna har också blivit mer med­vetna om penn­ing­tvätt och de brister som har funnits i övervakn­ingen av den här typen av brottslig­het.

Nordea hade 2015 till exempel 400 anställda som arbetade med att övervaka mis­stänkt penn­ing­tvätt och andra ekobrott. I dag jobbar 1 500 anställda med samma frågor. Den ökade övervakn­ingen har kostat Nordea 7 milj­arder kronor mellan 2016 och 2018. Övervakn­ingen utöka­des sedan Finansinspektionen 2015 gett Nordea de hög­sta möjliga böterna – 50 milj­oner svenska kronor – för bristande kontroll.

På Island har brister i bekämpn­ingen av penn­ing­tvätt lett till att öri­ket hamnat på ”gråa listan”, en förteckning över länder med brist­fällig bevakn­ing av denna typ av brottslig­het som samman­ställs av den internationella organisationen FATF. Andra länder på listan är bland annat Panama, Jemen, Zimbabwe och Syrien. Island är det enda europ­eiska landet på den lista som publicerades i okt­o­ber i år.

DNB NOR skickar omkring 1 000 fall till polisen

DNB NOR anmäler varje år ungefär 1 000 fall av mis­stänkt penn­ing­tvätt till Fin­an­stil­sy­net. Det upp­ger bankens talesper­son Even Westerveld.

– Det är positivt att det blir upp­märk­sam­het kring temat penn­ing­tvätt. Det skärper myndig­het­erna i sam­häl­let och oss inom finansbranschen. Samti­digt är det viktigt att und­erstryka att bankerna har en svår roll som myndig­het­ernas för­längda arm i kampen mot org­an­iserad brottslig­het. Inom DNB jobbar över 450 anställda med att för­säkra att banken inte miss­brukas av krimin­ella och vi anmäler mer än 1 000 fall till myndig­het­erna varje år.

Even Westerveld säger att DNB NOR inte kan gar­antera att konton inte används för några tvek­samma eller i bland brottsliga transaktioner. Han hävdar att banken gör sitt ytt­ersta för att bekämpa penn­ing­tvätt.
– Men även om vi anmäler många fall så kan ingen bank gar­antera att det inte har skett transaktioner genom dess system som banken borde ha granskat närmare. Kampen mot penn­ing­tvätt är en kamp mot org­an­iserade krimin­ella som hela tiden utvecklar nya metoder för att komma undan med sina brott. Samti­digt som regel­verket som bankerna följer förändras hela tiden. Därför vill vi aldrig komma i mål. I stäl­let vill vi hela tiden jobba för en för­bättr­ing av våra för­svarsmek­an­ismer, säger han.

Even säger i sina svar ved frågor om fal­let Cape Cod att han kan inte svara frågor om bankens kunder och där­för går det inte att få upp­gifter om fal­let från banken. 

Avsaknad av svar leder till uppsägning

Svaren som DNB NOR fick från JPC Ship Mana­gement, som påstods vara ägaren av Cape Cod, var enligt den norska banken inte tillräckligt utförliga. DNB NOR skrev i riskana­lysen att banken egent­ligen inte hade någon känn­edom om det egentliga ägandet av bolaget. Det var alltså ett faktum att JPC inte ägde Cape Cod – och ett faktum att Samherji använde bolaget.

DNB NOR bef­arade däru­töver att bolaget skulle kunna användas för social dumpn­ing och för utnytt­j­ande av de anställda som fick lön från bolaget. Banken ansåg att ris­ken för att fortsätta kundrelationen med Cape Cod var ”för hög”. Därför valde banken att bryta med Cape Cod genom att avsluta bola­gets konton. Samherji kunde därefter inte använda Cape Cod för att betala ut löner till anställda i Namibia.
Anmärkn­ings­värt är att Samherji fick behålla alla andra konton i DNB NOR trots att banken bröt med Cape Cod. Det skedde trots att banken i riskana­lyser skrev att Cape Cod hade varit under Sam­herjis kontroll och att banken måste ha vetat att det var Samherji som fin­ansi­erade bolaget och dess anställda som fick sina löner genom det.

Upp­sägn­ingen av Cape Cod som kund hos DNB NOR hade där­för inga direkta kon­sekvenser för Sam­herjis relation till banken. Det isländska fiskeribolaget är fortfar­ande kund hos DNB NOR – trots att banken måste eller borde ha insett att Samherji använde banken för att skicka enorma penn­ings­um­mor till skattepara­dis, bland annat från sin verk­sam­het i Namibia.